Hej!
Ett sånt ruskväder. Men jag har varit ute i det. Jag går ut oavsett.
Idag för tre veckor sedan var det strålande sol och alldeles vindstilla. Jag var med min dotter vid havet, så underbart fantastiskt skönt!
Tills jag halkade på en mörk, typisk Västkustsklippa vid havet. Det gick absolut inte att se att den var glashal, den såg torr ut. Men icke!
Med en kraftig duns som hördes vida omkring landade jag på ändan!
- Jäklar, tänkte min dotter inom sig men ropade högt: - Sitt stilla en stund innan du reser dig.
Men chockad ville jag upp därifrån så snabbt som möjligt. Jag tog spjärn med högerhanden för att kunna resa mig upp, men den mörka stenen var också lika hal, så nu halkade jag till med handen också.
Vid andra försöket halkade jag till med min vänsterfot. Jag befann mig i en situation som tycktes totalt låst och hopplös.
Men plötsligt stod jag upp, hur det gick till, det har jag förträngt. Försiktigt, försiktigt stegade jag mig sedan fram till säker mark.
Vi var kvar en stund och gick omkring, lite omtumlad var jag och lite ont hade jag, men inte mer. Vi var till och med och handlade.
Det riktigt onda kom senare när jag väl var hemma igen och vilade framför TV:n. Det gick inte att sitta på ändan. Nu är jag en sån som inte tar en värktablett ens, nej, jag masserar och är i min andning i stället. Jag hade ont i svanskotan, i högerhanden och i vänster ben.
Stackars, stackars Gitte!
Följande dagar kunde jag inte sitta på ändan. Svanskotan hade fått sig en riktigt rejäl smäll. Det gjorde faktiskt ont hur jag än vred och vände mig. Men jag var ute och gick på dagarna för att få igång
blodcirkulationen och inte sitta eller ligga och stelna till.
Efter några dagar tänkte jag gå till ett apotek för att köpa en sittring men så kom jag på att jag kanske kunde använda min nackkudde som är u-formad.
Det funkade! Så sparade jag de pengarna, jag som lever i STOP SHOP-andan. Bra när man kan använda samma pryl till mer än ett ända-mål 😁. Cirkulär ekonomi kallas det.
Tre veckor är det sedan olyckan och jag har fortfarande lite känningar av min stackars svanskota...
Det går väl över vad det lider (på tal om att lida),
"bara morsan får baka" (ett gammalt uttrycksätt).
Nu ska jag vila lite. Sittandes på min nackkudde...
Allt gott till Dig från mig! Var rädd om Dig.
Och var noga med var du sätter ner dina fötter.
12:e kramen från mig. 💗
Du gör mig glad om du trycker på: kommentarer
och skriver något här till mig!
Följ mig också gärna i bloggandet, då gör du mig också glad!
Vi höres.
Tryck på bilden för att förstora.
Till höger om mig, på de mörka klipporna,
där gick min svanskota sitt öde till mötes!
Bilden togs en stund efteråt men det kan man inte tro.
Vad gör man inte för den sköna konsten...
Press on the picture to enlarge.
To my right, on the dark cliffs, there my tailbone met its fate!
The picture was taken a while later but you can not beleive it.
What do you not do for the beautiful art...
IN ENGLISH
No. 12. The fate of the tailbone
Hello!
Such weather. But I've been out there. I go out regardless.
Today, three weeks ago, it was radiant sun and completely windless.
I was with my daughter by the sea, so wonderful!
Until I sliped on a dark, typical West Coast cliff by the sea. It was absolutely impossible to see that it was glassy, it looked dry. But no!
With a loud thump that was heard far and wide, I landed on my back!
- Damn, my daughter thought to herself but shouted loudly: - Sit still for a while before you get up.
But chocked, I wanted to get out of there as quickly as possible. I took the bar with my right hand to get up, but the dark stone was just as slippery, so now I slipped with my hand too.
On the second try, I slipped with my left foot. I was in a situation that seemed totally locked in and hopeless.
But suddenly I got up, how it happened, I suppressed it. Carefully, carefully, I finally came to a safe ground. We stayed for a while and walked around, I was a little dizzy and I was in a little pain, but not more. We were even shopping.
The real pain came later when I was home again and resting in front of the TV. I could not sit on my back.
Now I'm one who does not even take a painkiller, no I massage and am in my breathing instead. I had pain in my tailbone, in my right hand and in my left leg. Poor, poor Gitte!
The following days I could not sit on my back. The tailbone had received a really big bang. It actually hurt no matter how I twisted and turned.
But I was out walking during the days to start the blood circulation and not sit or lie down and stiffen.
After a few days, I thought of going to a phatmacy to buy a seat ring, but then I realized that maybe I could use my neck pillow, which is U-formed.
It worked! So I saved that money, I who live in STOP SHOP spirit. Good when you can use the same gadget for more than one thing!
They call it Circular ecomoni.
It's been three weeks since the accident and I still have some pains in my poor tailbone...
"It sure goes well, only mother can bake". An old saying.
Now I'm going to rest a bit. Sitting on my neck pillow...
All the best to you from me! take carre of yourself.
And be careful where you put your feet.
12th hug from me. 💗
You make me happy if you press on: comments
and write something here to me! Please also follow me in all blogs. See ya.
